Olof Röhlander

Tänk om det blir som du tänkt dig?

Söndag. Snart jul. Jag har längtat så efter det här, har korsat mållinjen, jag fixade det. För första gången på länge får jag uppleva lite vardag utan att behöva prestera och istället kunna koppla av en stund, kunna reflektera och tänka framåt.

En sak jag hunnit reflektera över redan är att det är så lätt att hela livet blir fullt av en massa saker som bara handlar om planering, vardagssysslor, hämta, lämna, stryka, tvätta, laga mat, gå på möten, fråga vilken tid någon börjar jobbet, om det är skönt med semester och att tiden går så fort. Vad hände med drömmarna då?

Tänk om du kunde minska ned på allt som du inte tycker om att göra så att du kunde fokusera på rätt saker nästa år, hur skulle det vara? Alla borde bara göra det de vill i livet egentligen, eller i alla fall minska ned kraftigt på sina måsten. Har du många måsten i ditt liv?

Vad har du för tankar inom dig om året som varit och om det nya året som ligger framför oss alla? Kan du relatera till hur jag tänker, eller ser du på ditt liv på ett annat sätt? Hur ser du på det här året och vad vill du ta bort respektive få mer av nästa år?

Det nya året ligger strax om hörnet. Jag älskar det. Nyårsafton. Du kan släppa det som varit eller bygga vidare på det som gått bra. Minska ned på dina måsten och öka på med det du vill, det är mitt förslag.

Om det blir som du tänkt dig 2011 – vad har du då tänkt dig?

Varmt lycka till och tack för att du velat läsa mina tankar och tips under året, vi ses år 2011 igen!

Olof Röhlander

Tre frågor om det här året

Det börjar bli dags att reflektera över året som har varit. Det är en bit kvar, men hur har ditt år varit så här långt? Blev det som du hade tänkt dig, eller hade du inte tänkt så mycket på hur du ville ha det?
Har funderat en del på det där. Vad har jag själv lärt mig av alla uppdrag under 2010, alla kunder, åhörare, alla resor, konferensanläggningar, förfrågningar, önskemål och så vidare? Vad har jag lärt mig av att ge ut en bok? Vad kan jag ta med mig till nästa år, till 2011 som ligger där som ett tomt papper?

Har jag lärt mig något överhuvudtaget?

Jo, men det borde jag såklart ha gjort. Det är bland annat tre sakersom slår mig att jag lärt mig i år:


1.
Det går att jobba mycket om du bara får återhämtning emellan.

Det här året har jag jobbat mer än jag någonsin gjort tidigare, inte minst den här hösten. Hur orkar man med det då? Sömnen är ju en indikation på det där, hur man sover kan visa på om du är överarbetad eller inte. Jag har sovit gott varje natt och jag har sett till att ha återhämtningsstationer och något att se fram emot när det varit mycket möten, tfn-samtal, mail och andra åtaganden mellan alla resor och föredrag. I mitt fall handlar det om saker som fredagsmys med Anna och Malte, det handlar om en resa, eller en kul fest, en middag med vänner eller att jag och Anna planerar något tillsammans. Sen tror jag att det underlättar att inte vara perfektionist. Jag är noga med att det ska vara bra, men är inte perfektionist, det gör att man inte sitter för länge med grejor i onödan utan när jag är klar med till exempel en text som är tillräckligt bra så räcker det så och så kan jag återhämta mig istället.

Hur har du gjort med din återhämtning det här året?

2. Om du vet vad du vill är det lättare att prioritera, att veta vad du vill tacka JA respektive behöva säga NEJ till.

Jag var tydlig med mig själv att jag ville ut och föreläsa i år och har därför prioriterat väldigt hårt, särskilt nu under hösten, för att orka med. Det har varit en förutsättning. Jag har inte träffat några kunder inför föredrag utan tagit allt på telefon. Jag har inte haft några enskilda coachsamtal som jag tidigare haft och jag har tackat nej till möten och annat de dagar jag varit ledig utan sett till att de varit rena och inte behöva ha tider att passa då.

Hur har du prioriterat din tid det här året?

3. Det blir som man tänkt sig – ibland behöver man bara ha lite mer uthållighet och tålamod.

Jag var på väg att ge ut min första bok redan för något år sedan, men det blev inte så då. Då kan man säga att det faktiskt INTE blev som jag tänkt mig, eller hur? Fast egentligen blev det ju det ändå, för tack vare att jag fick Nej då kunde jag få ge ut en mycket bättre bok i år och med just den förläggare och det förlag jag önskade. Jag blev utvald att ”casta” för fyra olika TV-program i år, fick inget av dem. Det betyder INTE att det inte blev som jag tänkt mig, bara att jag behövde bli bättre och att det inte var rätt just då för mig. Tålamod och uthållighet, det har jag fått lite mer av under det här året, även om just tålamodet kan bli ännu bättre.

Hur uthållig och tålmodig har du varit under 2010?

Det finns såklart många fler lärdomar under året, men mer intressant är vad du har lärt dig i år och vad du tar med dig till nästa år? För som du vet så ska framrutan vara större än backspegeln.

Varmt lycka till,

Olof Röhlander

Lärdomar från min mamma

I TV-programmet Så mycket bättre i lördags gjorde Barbro ”Lill-Babs” Svensson en känslosam version av Eldkvarns låt ‘Huvudet högt’. Låten handlar om Pluras mamma, som alltid höll huvudet högt och Lill-Babs sjöng den som en hyllning till sin mamma.

Har tänkt mycket på det där med att hålla huvudet högt och på min egen mamma, för just det har även min mamma lärt mig.

Året är 1951 och platsen är Ljusdal i Hälsingland. Mamma är bara nio år och en liten flicka, lika sorglös som ett barn ska vara. Det är en tidig morgon efter frukost när hon och lillebror Lasse, 2 år, får beskedet att deras högt älskade mamma Karin, min mormor, dött den natten på sjukhuset. Dödsorsak: Cancer. Chocken måste ha varit total.

Mamma berättade att min mormor Karin höll huvudet högt ända in i det sista, även när hon var hemma och hälsade på för sista gången och själv visste om att det var över. Karin visste, enligt vad mamma berättat för mig, att det var sista gången hon skulle titta in i det där köket innan hon tog farväl av allihopa.

Kanske är det från Karin som mamma har fått den där inre styrkan och som har förts över på mig. Hon har inte haft det lätt egentligen min mamma, men har alltid hållit huvudet högt och varit positiv och sett framåt istället för att bli bitter och fast i det förflutna.

Precis som mormor sa till mamma att hon kunde, så har mamma och pappa alltid sagt till mig och mina storebröder att vi kan och att vi är bra. Detta är vi så tacksamma för. Trägen vinner, säger hon ofta.

Om du inte haft en sån tur att ha fått växa upp med föräldrar som trott på dig på ett naturligt sätt, så se till att för din egen och dina barns skull påbörja en träning för att utifrån dina egna förutsättningar bygga upp dig själv inifrån och ut. Har du inte testatLars-Eric Uneståhls träningsprogram Självbilds- och Målbildsträning så kan jag varmt rekommendera det.

Allt är träningsbart, kom ihåg det.

Ha en bra vecka och håll huvudet högt vad som än händer! Låt ingen få ta dina drömmar ifrån dig. Låt inget få knäcka dig, bara göra dig starkare.