Olof Röhlander

Ett litet ord av uppmuntran

En lördag för inte allt för länge sedan var jag i Oslo på uppdrag. Det som hände där är alltför intressant för att inte berätta för dig.

Prolog

Jag landade i ett gråmulet Gardemoen där på morgonen. In i en taxi och iväg. Sa några artighetsfraser till chauffören, sen satt vi mest tysta på den 35 minuter långa färden in mot Oslo. Jag tänkte på filmen (Midnatt i Paris) som Anna och jag sett kvällen innan. Vad bra den var. Ville åka till Paris igen. Nynnade inombords på Cole Porter och låten Let´s do it. Kom på vart jag hört hans namn tidigare, Gyllene tider sjöng ju om honom. Vaknade ur dagdrömmen om Paris med att radion spelade Downtown train med Tom Waits.

Så långt en helt vanlig och ovanlig lördag. Inget att skriva hem om, om det inte varit för det som sedan hände.

Väl framme fick jag veta att den norska kunden hyrt in ett avSveriges bästa band till kvällen, som en överraskning. Kul, tänkte jag, de är ju jättebra! En av deras låtar har dessutom betytt något alldeles extra för mig.

En timme senare, vid lunchen, hamnade jag så vid bandets bord, men för att inte störa dem satte jag mig längst ut på ena kanten av långbordet. De satt vid andra änden.

Men, eftersom vi ändå skulle göra uppdrag för samma kund den här dagen så tyckte jag det vore lämpligt att gå fram och säga Hej. Dessutom hade jag gjort jobb ihop tidigare med sångarens fru. Så jag reser mig upp och går fram till dem, de är sex stycken som småpratar lite. Sångaren i bandet sitter på kortändan med sin laptop i knät samtidigt som han försöker äta.

Det är det som händer härnäst som gör det här så fascinerande.

Jag säger, med ena handen i luften och den andra lätt lutandes mot en av stolarna:

”Tjena grabbar! Jag tänkte bara säga hej, vi ska ju jobba för samma kund idag. Jag ska in och hålla ett föredrag för dem om en liten stund. Jag och din fru har gjort lite jobb ihop tidigare förresten.”

Tystnad. En sekund. Två. Tre.

Ingen i bandet säger något, de tittar knappt upp. Sångaren möjligtvis, för ett kort ögonblick, när jag nämner hans frus namn. Någon kanske mumlar något, men det är inget jag hör.

Jag står kvar ett par sekunder till. Obekväm tystnad.

”Jaha… Men i alla fall, lycka till ikväll, kör hårt! Jag heter Olof!”

Sen går jag bort och sätter mig igen längst bort vid andra änden, ensam, och äter min lunch. Jag kollar text-tv i mobilen. Bandet fortsätter prata med varandra och äta av sin mat som om inget har hänt. Jag äter upp, går därifrån och gör mig redo att gå upp på scenen för att hålla mitt föredrag. Jag tänker på det som hände där, men slår snabbt bort det, mitt namn ropas upp, det är dags!

Vad är det som gör den här erfarenheten till något positivt och värd att berätta för dig? Den gav mig en viktig sak att påminna dig och mig om den här morgonen:

# Det som är enkelt att göra är ännu enklare att inte göra #

Det hade ju såklart varit väldigt enkelt för NÅGON i det här bandet att säga någonting i alla fall. Det hade varit enkelt att titta upp mot mig. Ett leende. Det hade varit enkelt att fråga något tillbaka. Det hade varit enkelt att gå bort och höra om jag ville sitta med dem istället för att sitta själv där borta i hörnet.

Men vet du vad, det är ÄNNU enklare att göra ingenting.

Nu är det inte synd om mig. Det är inte det den här storyn handlar om, att jag fick sitta själv och äta eller att ett känt band låter en person som kommer fram få hamna på halvdistans och känna sig dum. Det handlar heller inte om vilket band det är, eller om det var ett missförstånd. Det handlar inte om huruvida jag kunnat gjort saker annorlunda eller att jag borde släppa en sådan småsak, om det skulle vara det du sitter och tänker på nu. Allt det där är sidospår i sammanhanget.

Det handlar om dig.

En påminnelse till dig idag om att det är de små sakerna som räknas. Allt som är lätt att göra är ännu lättare att inte göra. Det är goda nyheter! Om du gör det där enkla idag som du normalt har en tendens att inte göra för att det är ännu enklare, så kommer du märka att det är där dramat ligger.

Ett litet ord av uppmuntran kan göra så mycket.

Epilog

Små saker kan vara hävstången som gör att det stora händer. Det är det som gör den här dagen. Det är där man kan göra skillnad. Det här vet ju både du, jag och det där bandet. Vi vet det, men vi behöver påminnas om det då och då. Även jag såklart. Det är lätt att missa.

Tack för att du läser Veckans Peptalk. Gå med rak rygg, huvudet högt och låt inga småsaker som det jag berättade om här få knäcka dig, bara göra dig starkare. Det är mina lilla ord av uppmuntran till dig idag.

Vi hörs nästa måndag igen!

Olof Röhlander

Om du kan bättre – borde du?

Hej på dig,

Varmt välkommen till årets andra Veckans Peptalk, din thermos i gryningen (Tack Nile City) och extra varmt välkomna alla ca 1500 nya prenumeranter sedan förra veckan.

Hoppas helgen varit bra för dig. Alla har vi mottagit beskedet om Håkan Juholts avgång. Undrar hur hans helg varit?

Nu över till den här veckans tankar.

Den 5 december år 2009 avled en av mina inspirationskällor. En amerikansk föredragshållare och affärsfilosof vars namn var Jim Rohn.

Vid ett tillfälle ställde Mr Rohn en fråga till sin publik:

”If you could do better – should you?”

Det har nog inte gått en dag utan att jag funderat på och inspirerats av den där frågeställningen. Om jag vet att jag kunde prestera bättre, borde jag då göra det?

Det jag gillar extra mycket med den är att den inte säger: Om du vet att du kan bättre, varför gör du inte det då? Eller If you could do better, why shouldn´t you?

Näe, den här är bättre än så, mer indirekt. Den ger mottagaren ett val. En öppning för flera alternativa svar och tolkningar. Det uppenbara, att ‘självklart borde man göra mer om det är möjligt’, blir inte fullt lika tvärsäkert när man sätter det i en annan kontext.

Är det så att priset för att ge ännu mer av dig själv i vissa fall är för högt, att det inte är värt det?

Eller är det de facto så att du ibland gör det för lätt för dig, att du medvetet eller omedvetet spar på krutet i onödan och kanske satt för låg standard för dig själv?

Låt den där frågan få sjunka in och fundera på vad den står för utifrån där du är idag. Du kommer märka hur mycket den kommer att kunna guida, inspirera och coacha dig.

Jag lät aldrig Jim Rohn få veta hur mycket han betytt för mig. Jag kan ångra det lite grand nu när det är för sent, men jag tackar genom att dela några av hans tankar vidare med er istället. Den här frågeställningen kan nämligen användas överallt, i så många situationer.

En utmaning, ett träningspass, ett mål, ett projekt, ett samtal, ett möte, en arbetsuppgift, stor som liten. Fråga dig själv:

If you could do better – should you?

Du har svaret.

Tack för att du läser Veckans Peptalk. Vi hörs nästa måndag igen!

Olof Röhlander

Det där lilla ordet extra

Hej på Dig,

Varmt välkommen till årets första Veckans Peptalk, din thermos i gryningen.

År 2012 ligger framför oss som ett oskrivet blad. Vad skulle du vilja att det stod på det där bladet när året närmar sig sitt slut?

Utifrån feedback från många läsare förstår jag att det här mailet för många ger en bra start på veckan. Med anledning av detta kommer jag denna vecka ha en tävling för dem av er som bidrar med fler prenumeranter som också vill ha Veckans Peptalk.

Maila e-postadresserna (kom ihåg att fråga dem först) till lilian@upphopp.se och för varannan prenumerant du bidrar med får du en lott till kommande veckas utlottning av fina priser. Vi startar den tävlingen redan nu! Stort tack på förhand!

Nu över till den här veckans tankar.

Vad är det för skillnad mellan ordinär och extraordinär?

Vad skiljer ordinär från extraordinär? Egentligen är det just det där ordet ”extra”, eller hur? Extra betyder att det inte är mycket som skiljer. Det där lilla extra, vad kan då det vara? Här är elva förslag:

Extra kan vara att våga bryta mot dina egna regler. Att då belägenheten är ny också kunna tänka nytt och handla nytt.

Extra kan vara att alltid försöka lämna en plats lite bättre än du fann den.

Extra kan vara att inte låta sig förbittras. Att kunna se tillbaka utan att stirra. Att våga drömma om något bättre, rita en ny karta, ta en chans, hålla grytan kokande.

Extra kan vara att likt en hund som bitit tag i kopplet, inte låta sig styras utan strid. Att liksom den sprattlande skalbaggen, som hamnat på rygg, fortsätta försöka komma på fötter igen, tampas med livet, aldrig ge sig. Kämpa!

Extra kan vara att våga vara annorlunda, som en tussilago som sticker upp ur asfalten.

Extra kan vara att ta ansvar för ditt eget liv. Att förstå att utfall kommer efter insats. Att inse att talang är bra, men att hårt arbete många gånger är vad det handlar om.

Extra kan vara att sluta gå på halvfart, att öppna slussarna på riktigt, att inte ljuga bort sitt liv genom att intala sig att det inte är någon idé.

Extra kan vara att säga: Så här ligger det till och så här förhåller jag mig till det som ligger till.

Extra kan vara att kunna tända det där visionsbränslet, att hitta en uppgift, att aldrig bli mätt på segrar. Att ha ett mål för varje dag.

Extra kan vara att låta motgången stimulera viljan att vinna. Att ha förmågan att tänka dag när det är natt, att trots mörkret tänka att våren snart är här igen. Att vägra leva i en bur av rädsla. Att känna ”Jag är född till detta!” även när tvivlen stulit energi.

Extra kan vara att göra det du sagt att du ska, även när känslan du hade när du sa det har lämnat dig.

Extraordinär. Vad innebär det för dig? Det där lilla extra. Det är bara ett enda beslut bort och du har det inom dig. Du ÄR extraordinär!

Tack för att du läser Veckans Peptalk. Vi hörs nästa måndag igen!