Olof Röhlander

Nåt de inte kan komma åt

God morgon,

Och varmt välkommen till en måndag som börjar med sommartid och Veckans Peptalk.

Hur mår du just nu? Vad svarar du på den frågan, ärligt? Jag hoppas svaret är ‘Bra!’, men om inte, så vill jag den här veckan prata lite om de där dagarna då allt kanske inte är så bra. Då det verkligen behövs en påminnelse om din inre mentala styrka.

Den här är för stunder som kräver djupa andetag.

………

Det är tomt. Något eller någon har lämnat dig ensam kvar. Drömmen om något bättre. Vad hände med den egentligen?

Vad gör vi nu? Ska du stanna här, eller ge dig av? Mot vaddå? Tomheten ekar som en lägenhet utan möbler.

Du tror kanske att någon tog allt du hade. Att det är över nu. Finns inget kvar att rädda. Inget av värde bor här längre. Esset i rockärmen verkar ha blåst bort.

Men det är fel. Historien slutar inte här. Det kanske är här den börjar.

Allt är inte borta med vinden. Det finns något ingen kommer åt. Som finns inom dig. Din värdighet. Din självrespekt. Din förmåga att ännu en gång finna styrkan inom dig, att hitta motgiftet mot livets tomhet och fylla det med mening igen. Det kan kännas som en lång väg dit ibland, men det finns inga enkla lösningar.

Förlora en tävling men vinn något annat. Det är det här som kommer att definiera dig som människa.

Ingen kommer att fixa det här åt dig. Det blir du och ingen annan som får kravla dig upp. Omtöcknad men inte uträknad. Se dig omkring försiktigt. Du är inte till salu den här gången heller. Glöm aldrig det.

Låt inte dom djävlarna ta dig. Släpp aldrig in dom. Det finns ingen neutral mark. Ingen vit flagg. Lagt kort ligger. Dags att ta ställning.

Har du fått något av en slump så känner du dig aldrig helt säker, men om du skapat det själv så vet du att det finns en skillnad mellan vad som är och vad som skulle kunna vara.

Det går att formulera ett nytt öde. Du kan knäcka den där kedjeprincipen, den onda cirkeln och rita en ny karta. Ridderlig tanke kanske, men inte omöjlig. Det går.

Sen när lät du ett gupp i vägen få stoppa dig och skymma sikten från allt som du har kvar, som finns där framför dig? Sen när slutade du känna doften från tången, från havet? Sen när blev du den som slutade tro på en bättre framtid? Sen när?

Inse att det finns något de inte kan komma åt. Inse att naturen givit dig en bra hand. Att även om det inte alltid känns så, sitter du faktiskt inne med fyrtal i ess. Upp med dig igen.

Tro inte att du är. Vet att du är. Vi behöver inte tänka utanför boxen. För det finns ingen box.

Olof Röhlander

Kan eld bekämpas med eld?

God morgon,

Och varmt välkommen till en måndag som börjar med Veckans Peptalk. Tack för att du öppnat just det här av alla mail du har i din inkorg idag. Vissa mail du fått har nog redan hunnit försvinna i skräpkorgen, men just det här har du öppnat (”hur sjutton visste han det?”) och det är jag tacksam för.

Hoppas allt är bra! Sätt dig till rätta nu, så tar vi itu med den här veckans tankar.

………

Kan eld bekämpas med eld?

Har du märkt att stora skogsbränder ibland släcks genom en moteld?

En moteld är en brand som medvetet anläggs framför en brandfront. Motelden konsumerar en del av det brännbara materialet och i bästa fall kan motelden helt hindra branden från att sprida sig. I sämsta fall kan motelden förvärra branden.

Ibland kan alltså eld besvaras bäst med samma mynt, liksom en utskällning ibland bäst besvaras med en utskällning tillbaka.

Andra gånger kan det sämsta alternativet vara att skjuta tillbaka. Det beror på.

Vad jag försöker säga här är att det gäller att vara lite flexibel i livet. Ibland lägga moteld, ibland inte. Lite som att fiska, ibland bara låta linan löpa och ibland kämpa emot när du får napp.

Bruce Springsteen sa det så bra:

-Oroa dig inte.
-Oroa dig som sjutton.

-Ta inte dig själv på för stort allvar.
-Ta dig själv på lika stort allvar som döden.

-Ha ett gigantiskt självförtroende.
-Tvivla på dig själv.

-Det håller dig vaken och alert.

Vad jag tror han försöker säga här är att eld ibland bör bekämpas med eld. Ibland, tvärtom, är vatten det bästa. Flexibilitet är nyckeln. Tvivel kan vara ett sundhetstecken. Att kunna röra sig mellan två ytterligheter beroende på situation, det gör dig ödmjuk och skapar en större palett av känslor och verktyg att plocka ifrån.

En person som reagerar med ilska på allting, som ”hatar” minsta lilla sak, som alltid måste få sista ordet, som alltid behöver perfekta förutsättningar, får ofta problem i onödan.

Som Jim Rohn sa: ”Spara på ordet ‘hata’ till det som verkligen är värt att hata.”

Om du blir orättvist behandlad, bli både förbannad, samtidigt som du inte bryr dig.

Har du något framför dig den här veckan som du funderar på hur du ska lösa? Oroa dig inte. Men oroa dig som sjutton.

Ska du lämna in en rapport för granskning? Tro stenhårt på dig själv och det du gjort, men tvivla.

Eld kan bekämpas med eld. Kanske är det moteld som gäller när du får kritik. Kanske vatten. Det vet du bäst. Men vad som än händer så kommer du att klara av det också.

Ha en go vecka, håll huvudet högt och låt inget få knäcka dig utan bara göra dig starkare så hörs vi igen nästa måndag!

Olof Röhlander

Dessa antaganden

Det kom ett mail en fredag för tre veckor sen, med rubriken:

Olof the spammer

Personen som skickat mailet berättade att han just fått ett nyhetsbrev från ett annat företag.

Eftersom avsändaren säljer föreläsare (bland annat mig) så antog personen ifråga att jag givit ut min e-postlista till det här företaget.

”…det är osmakligt av er att sprida insamlade email-adresser till tredje part utan min tillåtelse.”

Jag skrev tillbaka något i stil med att han inte behövde antanågot utan att ta reda på fakta först. Jag berättade att det här företaget hade köpt sina adresser från tex PAR-registret och att jag aldrig skulle ge bort min e-postlista till tredje part.

Personen bad då om ursäkt för det felaktiga antagandet. Tackar för det, helt okej, saken utredd.

Det där mailet visar ändå något. Visst är det lätt att man ser en sak och sen en annan och därigenom antar att det ena hänger ihop med det andra. Men stämmer det där antagandet?

Egentligen borde vi inte anta något innan vi tar reda på hur det ligger till. Jag går dock in i den fällan också ibland.

Låt oss kolla om du och jag också antar saker:

*Du får inte svar på ditt mail så snabbt som du hoppats.

Vad antar du?

*Du passerar en kollega, som inte hejar på dig.

Vad antar du?

*Någon gäspar under mötet.

Vad antar du?

*Du lämnar in ett förslag till förbättring på arbetsplatsen, men du får ingen respons.

Vad antar du?

*Någon i publiken lämnar lokalen mitt under ditt anförande.

Vad antar du?

Det är klart att både du och jag antar saker i de här lägena, men frågan är vad? Jag kan nästan anta att det vi antar ofta inte stämmer, eller hur? Så nästa gång något liknande händer, testa en av två saker:

1. Ta reda på hur det verkligen ligger till istället för att anta.

Våga fråga om det riktiga svaret. ”Jag ser att du går så fort jag kommer in i fikarummet. Vad beror det på?”

Först när vi slutar anta en massa saker kan vi sluta lägga ihop saker som inte hänger ihop. Våga ifrågasätta dina antaganden och fråga dig själv:

”Hur vet jag det?”

Det blir den magiska frågan. Ställer du dig den frågan, ja då behöver man heller inte skicka mail med rubriken ‘Olof the spammer’ utan kan istället maila och fråga hur det ligger till.

Antaganden behövs bara när vi inte vet.

Här kommer alternativ nr två:

2. Anta att det beror på något som gör att du kan behålla en bra känsla inombords.

Ibland är det svårt att ta reda på fakta, så ska du ändå anta något, anta till din egen fördel, eller anta åtminstone något som är konstruktivt.

”Personen som gäspar har säkert bara sovit två timmar men ville ändå vara med på mötet och har faktiskt bara gäspat en gång. Fantastiskt!”

”Att Peter inte hejade berodde antagligen på att han inte såg mig, eller var i helt andra tankar. Händer det igen ska jag dock ta reda på fakta.”

Veckans Peptalk:
Ta reda på fakta eller anta något konstruktivt. Om du har för vana att anta det värsta eller sämsta så kan du ha sabbat den dagen eller gått och retat dig över antagna spammail helt i onödan, så spara det värsta tills det verkligen behövs, okej? Använd det antagandet som sista alternativ, inte första.

Ha en go vecka, håll huvudet högt och låt inget få knäcka dig utan bara göra dig starkare så hörs vi igen nästa måndag! Det antar vi!

Ps Du vet väl till exempel att om du mailar ditt råmanus tilll ett bokförlag och inte får snabbt svar så är det allt som oftast ett gott tecken! Ds

Olof Röhlander

Världens coolaste visitkort

Jordgolv. Du vaknar upp. Desillusionerad.

”Var är jag? Vad har hänt?”

Du känner med handen på bakhuvudet. Torkat blod i håret. Värken slår emot dig. Smärta från magktrakten. Minnena från gårdagen kommer sakta tillbaka. Det måste vara en mardröm? Det är det inte.

Dörren öppnas och ljuset bländar dig fullständigt i några sekunder. Två utländska vakter i brun uniform kommer in och lyfter ut dig i varsin arm. Inte en min. Benen släpar efter. En lång korridor där stanken av urin och unkenhet gör att du vill hålla andan.

Vakterna leder dig fram till en gammaldags telefon med snurrskiva. En av vakterna säger, på dålig engelska:

”You have one phone call.”

Luren i handen, som darrar. Ett enda telefonsamtal. Du är i ditt livs knipa. ”Jag måste ta mig härifrån. Men vem ska jag ringa?”

Panik. Fullständig panik, handen skakar ännu mer.

Så plötsligt känner du något i fickan. Ett visitkort. Det står på bara en sak på det här visitkortet; Ett telefonnummer, det är allt.

Plötsligt kommer ett lugn över dig. Du minns när du fick det här visitkortet. Du slår numret. Någon svarar. En minut senare hör du en röst:

”Du kan ta det lugnt nu. Vi kommer och hämtar dig.”

Samtalet är över. Ett leende sprider sig på dina läppar. Vakterna hämtar dig och du förs tillbaka där du vaknade upp. Allt är ok.

——–

I Främlingslegionen finns en mycket stark hederskodex, en moral och kåranda som de kallar Esprit de corps.

Främlingslegionen lämnar ingen av sina egna i sticket. Får du ett visitkort från dem så vet du att vad som än har hänt, vart du än är, så behöver du bara ringa ett samtal så kommer de och hämtar dig.

Mer av det borde vi väl ha på arbetsplatsen också?

Ett förhållningssätt som bygger på att vi stöttar en kollega som gjort ett misstag istället för att sucka och peka finger.

En lagkänsla som säger att vi står upp för varandra och inte lämnar någon i sticket. Där vi ser våra olikheter som styrkor.

En grundläggande attityd som gör att vi inte bara skyller på ledningen, eller dom på IT-avdelningen som inte fattar, eller säljarna som är odugliga, utan har inställningen att vi är ETT företag.

Hur ser det ut på vårt företag? Stämmer det här in på oss?

Står vi upp för varandra eller hugger vi varandra i ryggen vid första bästa tillfälle? Är det bra sammanhållning eller är det vi och dom? Drar vi åt samma håll eller kör var och en sitt race?

Man kan säga mycket om Främlingslegionen och om kåranda, det är inte bara fördelar, men de har världens coolaste visitkort.

Föreställ dig att du eller ni också skulle ha en motsvarande hederskodex, eller ett likadant visitkort.

Tänk att veta att man kan räkna med dig lika mycket som du kan räkna med dina lagkamrater. Att vi backar upp varandra. Vad kan ett sånt team klara av? Vilka mål skulle vi kunna sätta upp? Vad kan då stoppa oss?

Ha en go vecka, håll huvudet högt och låt inget få knäcka dig utan bara göra dig starkare så hörs vi igen nästa måndag!