Olof Röhlander

Brevet Till Donald Trump

En dag landar ett brev på Donald Trumps skrivbord.

”Vi borde träffas. Jag kommer också att bli en stor och framgångsrik spelare inom fastigheter en dag.”

Brevet var skickat från en man som heter William Procida, då nyss utexaminerad från högskolan. Herr Trump, redan då ett stort namn inte bara i New York, svarade via sin sekreterare ett”Lycka till”.

William Procida fortsatte att skicka brev till Trump. ”Vi borde träffas.” Det kom dock inga fler svar.

Fem år senare händer något. En artikel kommer ut i New York Magazine med rubriken ”The man who would be Trump”.

Samma dag ringer telefonen på William Procidas kontor. I andra luren är det ingen mindre än Donald Trump.

”Jaha du herr Procida, jag läste om dig i New York Magazine idag.”

”Ja, jag har skrivit brev till dig i fem års tid.”

”Jo, jag vet, men vi trodde du var en ‘stalker’.”

William Procida började därefter jobba åt Donald Trump. Procida menade allvar, men fick lov att visa det först, att han även hade något eget att komma med.

Kanske det är som man säger att hinder är till för att hålla de oseriösa borta. Är du beredd att ge upp så lätt som att någon inte svarar på ett mail, ja då menade du nog inte allvar. Då ska nog också dörren vara stängd. För nu. Tills du bestämt dig, eller tills du är redo. Då öppnas dörrarna. Då händer det grejer.

Procida förstod att ibland är det bättre att attrahera framgång än att jaga den. Att vissa saker får man förtjäna först innan slussarna öppnas. Den här historien visar att det nog ligger något i det. Det räckte inte med en bunt med brev. Men trägen vinner. Det finns fler sätt. För den seriöse vill säga.

Olof Röhlander

Låt punktering vara din vän

Livet kan kännas som en hal fisk ibland, man får liksom inte riktigt grepp om det, vad det handlar om egentligen.

Den här sommaren har jag fått tillfälle att fundera lite på det där och jag har insett att en sak som livet innefattar är ett antal beslut. Dessa för i sin tur våra liv i olika riktning och det är ju det som gör det så intressant.

Min största insikt den här sommaren var nog när jag under en morgonpromenad formulerade för mig själv vad talang egentligen är. För mig ligger en människas talang i hennes val.

När höstmörkret i sinom tid lägger sig som en slöja över oss här i Norden ännu en gång är det lätt att, likt en mal som drar sig mot ljuset, stämma in i klagokören.

”Usch, här kommer mörkret igen. Och vilket skitväder det varit i sommar”.

Men det där är redan ett lagt pussel, inget som tillför oss något nytt egentligen. Det här händer ju varje år, vi som valt att bo här vet om det. Ändå ska vi gnälla.

Min poäng är att du kan ta ett nytt beslut den här hösten. Det är här du kan utveckla din talang.

Låt det som knäcker andra få inspirera dig. Prata inte som alla dom andra. Tänk inte som alla dom andra. Agera inte som alla andra. Du kan bättre, du vet att det du fokuserar på får du mer av.

Det här gäller ju inte bara vädret, utan även andra saker du har framför dig idag och den här veckan. Ditt jobb till exempel.

Det där är en av mina ambitioner för den här hösten, att utveckla förståelsen för att jag är mina beslut. Smaka lite på de orden du också vetja. Du är inte ditt förflutna. Du är dina beslut.

Ska det här bli ännu en höst av alla andra höstar, eller ska det hända något utöver det vanliga? I min värld är det inget man väntar på, det är något man är med och skapar själv.

Jag är inte bara en barkbåt som driver med vattnets riktning, ett offer för yttre omständigheter eller massans åsikter, jag kan lika gärna bli fisken som simmar mot strömmen. Om jag vill. Om det behövs kan jag göra ett bondeoffer men vinna något annat.

Din talang ligger i dina val. Det valet kan vara att omfamna hösten. Att inse möjligheterna. Att bli fascinerad istället för frustrerad. Se ljuset i mörkret. Låt punkteringen vara din vän, som jag hörde någon säga nyligen. Det tycker jag var himla bra sagt, för det är ju det som håller grytan kokande. Den kör vi på!