Olof Röhlander

Tre ord som betyder allt

Någon berättade för mig att när hon växte upp kände hon sig osynlig. Hon upplevde att hon levde i utkanten, som en betraktare.

Många år senare stod hon där på scenen, i centrum för allas uppmärksamhet. Vackrast av alla för en kväll. Plötsligt var hon någon. Hon sög åt sig av varje liten blick. Nu såg de henne. Äntligen.

Ändå. Morgonen efter var känslan borta. Det som borde varit botemedlet för tomheten inombords blev bara ett tillfälligt förband på ett permanent sår. Lyckan blev kortvarig. Jakten på ny bekräftelse var redan i full gång. En gång till.

En titel. En medalj. Ett diplom. Plötsligt är man någon. Kolla här allihopa!

Men, minnet av hur det var att känna sig osynlig, kan ändå finnas kvar där. En pokal räcker inte, hur mycket du än polerar den, om du tror att det är den som är du.

Oraklet i Delfi sade: Känn dig själv.

Det var ett kort råd. Tre ord. Känn – dig – själv. Fundera lite på det där är du snäll.

När du vet vem du är kan du också på ett ännu bättre sätt staka ut en framtid som bygger på verkliga värden och inte bara dra fram som en ångvält där det enda syftet är att mata ett mörkt hål som aldrig vill fyllas.

Det är svårt att njuta av en förstaklassbiljett om man känner sig som en andra klassens passagerare. Å andra sidan, vet man sitt egenvärde så spelar biljettplaceringen ingen roll längre.

Förstår man bara det behöver det inte vara en förbannelse att vara ärrad av livet. Använder du dina erfarenheter på rätt sätt kan de istället vara en följeslagare som ger dig en fördel som andra saknar. När kulorna viner har du en skottsäker väst, för du vet att även det här kommer att passera. Det blir också lättare att njuta av framgångar. Du blir mer trygg i de där lägena.

Allt du varit med om kan användas till något. Osynligheten du burit på blir inte längre bara en börda, utan också en styrka. Den har gjort dig till den du är.

Ett svartvitt foto utan svärta får inga kontraster. Det blir ointressant. Förbanna därför inte ditt förflutna. Det är ditt ess i rockärmen.

Nyckeln kan vara att du känner dig själv. Gör du det?

Olof Röhlander

En liten krusning av hopp

I Sydafrika, den 6:e juni år 1966, höll Senator Bobby Kennedy sitt kanske mest berömda tal. Med sällan skådad glöd pratade han om att ‘varje gång vi gör något positivt för andra sänder vi också ut en liten krusning av hopp’.

Jag tycker det där ordet var en så vacker beskrivning. Formulering och kontext avgör hur väl något sjunker in. Ordetkrusning hade båda komponenterna. Bobbys tal föll i god jord. Folk lyssnade.

Du når också ut till människor, varje dag. Fundera därför inte bara på ditt budskap, utan se också om du kan säga det lite bättre. Ett annat ordval kan göra skillnad.

Det gäller dock inte bara ord, utan även det vi gör kan sända ut en liten krusning av hopp.

När den starke står över lusten att härska, även fast hon skulle kunna, gör hon det.

När någon frångår behovet att avbryta någon mitt i en mening för att själv kunna berätta en ännu bättre historia, gör de det.

När du håller hissen för någon annan, trots att du skulle kunnat låtsas som du inte såg, eller släpper fram bilen som vill in i ditt körfält, eller berömmer någon istället för att bara tänka det, gör du det.

Alla de där små, till synes obetydliga, tillfällena var det Bobby Kennedy pratade om i det där talet. Men varför skulle man då göra det?

Vi ska inte göra det här för att vi själva tjänar på det, trots att det är så. Inte för att andra önskar att vi gjorde det, även fast de gör det. Vi ska göra det för att för att den där lilla krusningen kan vara allt någon behöver just där och då. För att det kan vara den där vattendelaren som visar en annan riktning.

Är framtiden ett hot eller ett löfte? Allt är inte skit. Det blir inte bara sämre. Folk tänker inte bara på sitt. Det behöver vi visa, och bevisa, varje dag. Inte bara för andra, utan även för oss själva. Många små krusningar behövs.

Hade det inte varit för det där ordvalet kunde Bobby Kennedys tal varit glömt och begravet. Nu lever det kvar. Själva ordet i sig blev, lustigt nog, just det han själv pratade om.