Olof Röhlander

Fantomen på operan

Det var inte den glädjande nyheten att Peter Jöback nått sitt livs framgång som artist som fångade mig mest.

Det som verkligen fick mig att sätta mig upp och ropa ”Yes!” var en speciell mening i tv-intervjun med honom igår.

Peter Jöback berättade att när teaterproducenten Cameron Mackintosh frågade Peter vad han ville göra när kontraktet i London tog slut, och om han önskade att spela huvudrollen i Fantomen på Operan fler gånger, svarade Peter:

”Ja! Det hade varit jättekul! Det hade varit kul om det var på Broadway…”

Dagen efter ringer Cameron Mackintosh och frågar Peter om han vill ha huvudrollen i Fantomen på Operan. På The Majestic. I New York. På Broadway!

Okej, vad vill jag ha sagt med det här?

Jo, jag har länge uppmuntrat människor att våga berätta vad de drömmer om, inte bara hålla det för sig själva. Min tes har varit:

Det är lättare att köpa en present till någon som man vet vad de önskar sig.

Det finns såklart många faktorer som avgjorde att Peter Jöback fick den här rollen och nådde sin pojkdröm. Hårt och målmedvetet arbete till exempel. Han var redo. Men en tänkbar ytterligare faktor kan ha varit att Peter, till rätt person vid rätt tillfälle, vågade uttala en önskan om vad han ville ha.

Att han gjorde det och sedan fick rollen säger inte allt, men nog säger det något.

Vet människor i din omgivning om vad DU vill, vad DU önskar, vad DU drömmer om, jobbar mot och längtar efter?

Det räcker oftast inte att bara önska, man behöver göra också. Men, kan du kombinera hårt arbete med att vid rätt tillfällen, på ett bra sätt utan att tjata, berätta vad du drömmer om, så kan det påverka möjligheterna att få ditt livs huvudroll. Ibland får man hjälpa tillfälligheterna lite på traven. Förvänta dig inte att folk ska läsa dina tankar.

Får rätt personer se dig vifta med flaggan kan det liksom för Peter Jöback bli så att allt råkar stämma och plötsligt har även du fått det som du tänkt dig. Något att fundera på idag.

Olof Röhlander

Dröm älskling dröm

Jag gick utmed havet. Solen var på väg upp. Det var ett slags ljus som bara finns på vissa platser. Varje våg slog mot stranden med en uppfriskande attityd. Samma morgon hade en låt etsat sig fast. En Springsteencover på youtube som heter Dream baby dream.

Dröm älskling dröm.

Jag promenerade där själv, men inte ensam. Jag hade följe av min bästa vakendröm. Som alltid var den insvept i blå sammet. Gränsen mellan inre upplevelse och verklighet suddades ut för en stund och det nästan omöjliga kändes inom räckhåll. Du vet den sortens fantasi där allt man gör blir otvivelaktigt rätt. Som när en självsäker vårdag ersätter det gamla med nytt.

Dröm älskling dröm.

Dröm om blivandet, inte bara varandet. Ge dig chansen att inte fästa dig för mycket vid det som är, till förmån för det som skulle kunna vara. Se det som en talang under utveckling. Den kan göra att du allt oftare lyckas filtrera ut även det positiva, lärdomen, det konstruktiva, ur varje situation. Du är nämligen på väg mot något bättre. Lär dig måla i sinnet.

Dröm älskling dröm.

Du och jag har också fått vår släng av sleven. Vi minns hur det känns att inte vara någons favorit. Vi har i ögonvrån sett andras belåtna leenden i kölvattnet av våra egna spruckna drömmar. Vi vet hur maktlöshet, förlust, sorg, besvikelse och tomhet smakar.

Dröm älskling dröm.

När det känns som om universum konspirerar för att motarbeta allt du företar dig, när den fria viljan låter som ett dålig skämt, när ännu en karta behöver ritas om, när mörka moln hopar sig och det där speciella ljuset känns avlägset, slut då ögonen och plocka fram penseln. Det är ditt ess i rockärmen.

Dröm älskling dröm.