Olof Röhlander

Det förvaltade pundet eller det bortslösade?

Jag såg en intervju med författaren PO Enquist i TV-programmet Babel. Han är 79 år, tittar tillbaka på sitt liv och funderar: Hur har jag förvaltat mitt pund?

Jag vet inte hur du reagerar på en sådan reflektion, men jag blir inspirerad. Oavsett om det är tidigt eller sent så kan vi fortfarande göra något åt nuet och framtiden. Vi behöver frågan.

Jag har slösat bort en oerhörd massa tid på oväsentligheter. Jag har givit upp där jag borde fortsatt. Valt den enkla vägen, tänkt kortsiktigt. Vandrat i upptrampade hjulspår för att det känts lättare. Jag har sprätt bort många dagar. Tutat i mig själv att jag har obegränsat med tid att spendera. Jag har duckat för frågan.

För varje år blir dock tillfället allt högre värderat, upplever jag. Priset för att vara någonstans man inte önskar blir mer kännbart. Frågan om det förvaltade pundet kommer ikapp med åldern.

Alla blir äldre, men alla växer inte upp. Fortsätter lura sig själva.

Men du och jag vill inte låtsas. Vi vill leva. Du och jag vill förvalta vårt pund, vad det nu innebär. Nu är vår chans. Även om man sannerligen inte gjort allt rätt, så vill man åtminstone ha gjort något värt att nämna, eller hur? Framför allt härifrån och framåt.

Det är aldrig för sent att inse vad som är viktigt, och slåss för det. Idag kan vara sanningens ögonblick. Nyckeln kan vara att låta det förflutna inte hota, men lära oss ta bättre vara på framtiden.

Vad ska vi göra av det här livet, vänner? Hur vill vi att det ska kännas inombords nästa gång talet om pundet återkommer?

Svaret på sådana frågor kan bli början på något. Slutet på något.

Olof Röhlander

KOMPROMISSLÖST MÅLMEDVETEN

När en vän skulle beskriva mig med två ord, valde han ordenkompromisslöst målmedveten. Här är för- och nackdelarna.

Att vara målstyrd på den nivå man kan beskriva som kompromisslös innebär att du får lättare att ta beslut, det känner du. Du kommer sannolikt snabbare framåt. Du blir mer motiverad att göra det som leder vidare. Du får en riktning, något att sträva emot. Du är på väg. I min värld blir livet roligare, mer värt att leva.

Jag vet inte vilken tid det är i ditt liv just nu, kanske har du kniven mot strupen. Möjligtvis krävs en heroisk insats för att rädda ett i övrigt skralt år. Då kan det fokus jag talar om här vara värt det.

Men, det kostar. En kompromisslös målmedvetenhet är sällan gratis. Du får betala ett pris för allt du gör. Din omgivning också, trots att de nog inte bett om det. Det finns många bitar att väga in.

Många säger att de vill, men frågan handlar inte bara om hur mycket man önskar uppnå något, utan även vad man är beredd att avstå ifrån. Lägger vi in en högre växel missar vi något annat.

Det ligger ofta något i potten. Det är lätt när inget står på spel, men det är när man behöver offra något man får veta vem man egentligen är och vad något betyder. Inget utfall utan insats.

Vill du vinna? Fråga dig då också vad du är beredd att förlora.

Olof Röhlander

En staty som viskar till dig

Ett flädersaftsgult ljus och en lätt dansande dimma rör sig över ett lövfärgsskiftande Tegnérlunden denna tidiga morgon.

Jag somnade tidigt igår och vaknade i ottan. Söndagar är fina tillfällen att gå upp tidigt. Det finns en ro i människoland då.

På grund av dimman uppfattar jag endast strimmor av den majestätiska Strindberg-statyn som står i all sin muskulära prakt där borta på kullen. Att kunna blicka ut över denne litteräre gigant gör det här till en ypperligt inspirerande plats att skriva på.

August Strindberg visste att skriva. Tänk dig den känslan.

Det är när något inte längre känns mödosamt utan det enda tänkbara som man vet att något har hänt. En upprymdhet av att vara på rätt plats, äntligen. Du inser att du är en stolt människa som gör det du ska göra. Så bör han någon gång ha upplevt det.

Sällan är annars de tillfällen då vi lyckas med konststycket att få allt att harmonisera i samklang. De få gånger det uppstår verkar det flyktigt som en dagslända. Här ena stunden, borta i nästa.

Jag inbillar mig att du vill ha något mer än bara korta ögonblick?

Grundbulten i ett liv i samstämmighet med dina kärnvärden kan vara att göra som Strindberg. Använd din ryggmärgskompetens till att förnimma vad du är ämnad till. Kanske är du redan där.

Om inte, möjligtvis förklarar det din rastlöshet. Frustrationen, oron, utanförskapet. Allt kan bottna i statyn där ute. Den försöker säga oss något, bortom dimman, löven och ljuset. Den viskar:Min tid är förbi. Jag gjorde mina val. Din tid är nu. Lyssna inåt.