Olof Röhlander

Fem frågor för fruktbar framtid

Käre läsare av den här texten. Kan jag få din uppmärksamhet?

Sätt dig till rätta är du snäll. Släpp andra ovidkommande tankar och ge dig själv två minuter av introspektion. Släpp ned axlarna.

Jag tror att du behöver det och jag vet att du är värd det.

Ta in varje fråga likt du skulle göra om du satt i juryn på en matlagningstävling. Andas in dem, låt doften stanna kvar i gommen och ut genom näsan. Läs en fråga, plocka upp den likt en noggrannt utvald chokladbit, slut sedan ögonen och smaka på det som kommer till dig. Våga stanna kvar där, nöj dig inte.

1. Vad längtar du efter?

2. Hur fri känner du dig?

3 Vad är du tacksam för just nu?

4. När mår du som bäst?

5. Vilket beslut idag skulle göra ditt liv bättre imorgon?

Tillvaron kan vara som en hal fisk. Den slinker ur vårt grepp om vi inte regelbundet tar oss tiden att begrunda vilka vi är och vad som är väsentligt. Det är lätt att missa den skimrande pärlan i ostronet som kallas livet. En fråga kan göra skillnad. Tänk då vad fem stycken kan göra. Fem pärlor. Vad är viktigare just nu?

Olof Röhlander

Inga problem

Jag gillar att äta ute. Har gjort det sedan jag var tonåring och gick på bordtennisgymnasiet i Falkenberg. Över 20 år alltså.

Jag vet att det anses fult att knäppa med fingrarna för att få någons uppmärksamhet och att man inte kryddar maten utan att ha smakat på den först. Jag vet att inte börja innan varsågod.

Jag har lärt mig att lägga servetten i knät, att man bryter brödet och sätter ihop besticken i kl fem i halv sex när man ätit färdigt.

Jag är inte rädd att smaka. Jag känner till att salt- och pepparkvarnen bärs ut efter varmrätten och likaså att man helst bör avstå från att lämna bordet tills huvudrätten är färdigspisad.

Jag vet att komma i god tid. Att inte dyka upp vrålhungrig med andan i halsen och behöva slänga mig över menyn. Jag har insett värdet av att ha en stämningshöjande historia att berätta.

Jag är så intresserad att jag bjöd ut etikettdoktorn Mats Danielsson för att lära mig mer om den ömsesidiga dans som kan uppstå när gäster och personal umgås i ljuvligt samspel.

Som ung intresserade jag mig inte, men nu är jag en nyfiken elev. Lärt mig att apart betyder att maten serveras i separata kärl. Att för- och varmrätt beställs samtidigt, däremot kan man vänta med att titta på eventuell efterrätt till senare. Varför kunna det?

Jo, för när vi får en omsorg för detaljer förändras upplevelsen av nuet. När vi börjar kunna lite om något triggas sinnet. Tillfället får en ny färgskala, blicken lyfts, det vackra får utrymme att växa.

Men framför allt beundrar jag bra attityd. Jag älskar att se personal lysa upp när man kommer och bli lite ledsen när man går, inte tvärtom. Människor som är stolta över sitt älskade yrke.

Min fru Anna frågar mig ibland varför jag ofta vill gå till samma restauranger. För mig är svaret enkelt; Jag trivs allra bäst på ställen som säger ‘Inga problem’ när man har ett önskemål.

Även jag vill svara ‘Inga problem’ om det hänt något. De två orden går alltså åt båda hållen. Viktigt att komma ihåg det där.

Du kanske är helt ointresserad av restaurang. Lite mat för mycket pengar? Det är helt okej, för det jag talar om här gäller alla områden. Jag tror du håller med mig om att ”Det går tyvärr inte” är något du inte vill svara eller önskar höra på din fråga.

Du kan kunna allt om vilka bestick som går till vad, men är attityden fel, så stjälper allting. Humör först, detaljer sedan.

Vad sägs därför om att vi övar oss på det där svaret idag?

På tre då, okej? 1 – 2 – INGA PROBLEM!

Olof Röhlander

En text till alla förlorare

Kan du också känna ibland att andra verkar veta så mycket? De läser klassikerna, har bättre hållning, uppträder ledigare. Säkert har du umgåtts med någon som fått dig att känna dig mindre.

När det händer kan man tänka att vi är människor, uppfriskande och slående lika varandra. En befriande tanke. Vi är ett.

De mest framgångsrika. Vinnarna, hjältarna, kungarna. De som verkar ha gjort allt, sett allt, nått allt. De försöker konservera lyckan men upplever liksom oss alla att det är som att försöka hålla vatten i kupade händer. Även dom slåss mot väderkvarnar.

Säg den människa som inte haft bottenkänning. Vem kan inte minnas en förlorad strid, eller en ihålig seger. Vilka har inte mist ögonblicket, bränt den gyllene möjligheten, sumpat chansen.

Bli därför inte för nedslagen när du ser andra lyckas. Jämför inte dina förluster med andras framgång, för det är orättvist mot dig själv.

Även de har haft storslagna planer som aldrig blev annat än ursäkter och bortförklaringar. Berätta om någon som inte någon gång lovat runt och hållit tunt. Det gäller alla runtomkring oss.

Vinnare eller förlorare? Det beror på tolkningen av resultaten. Vi är alla både och, skillnaden ligger i hur man ser på sig själv. Minns att ingen kan få dig att känna dig liten utan din tillåtelse.