Olof Röhlander

Ett tal om längtan

Det var när de flesta hade kommit och kvällen ändå bara börjat som jag höll mitt tal om längtan.

Femtio gäster hade fyllt upp lägenheten med förväntan och uppsluppenhet. Jag ville ge min syn på saken till varför vi hade bjudit in till fest. Allt du talar om behöver på något vis utgå från dig själv. Annars kan du inte göra det trovärdigt. Jag ville prata lite om ärande av livet. Om krig mot vardagen. Skulle jag få i uppgift att skriva en enda sann mening hade det handlat om min verkliga åtrå till nuet.

Jag och Anna ville med den där tillställningen, om så bara för en kväll, likt en bogvåg gå före och uppmuntra alla till insikten om att det inte bara är tid för vår. Det är också vår tid.

Från den dagen jag insåg det som mycket liten har jag aldrig kunnat göra saker mot den insikten särskilt länge. Så länge skutan kan gå är vi livsmärkta. Ansvaret vi alla har är att förvalta vårt pund.

Kanske kan den tanken göra något med dig. Om den gör något för dig gör det även något med mig.

Fredrik har i 30 år varit en trofast vän och efter talet kom han fram och bekräftade mina tankar. Jag berättade att hans motto ”bäst här och nu”, devisen som handlar om att vara så bra man kan utifrån de resurser som finns tillgängliga just då, fanns nedskrivna i min innerficka, som en påminnelse.

Livet handlar om att leva. Att försöka förstå, att uppleva, att sträva efter att göra saker bättre. Jag höll ett tal om längtan till nuet eftersom jag är en man som inte vill vakna upp en dag, plågad över allt som redan gått förlorat. Jag har redan slarvat bort tillräckligt med tid på saker som är ovidkommande. Hur är det med dig, känner du samma sak eller blir du bara stressad av att höra om det här? Om du får ångest, beklagar, jag kan bara skriva om saker jag känner till. Det jag anser viktigt. Längtan och livet.

Anordnar du fest, minns att i välkomsttalet berätta varför ni är där och om något som ligger nära dig.

Olof Röhlander

De rastlösa och de trötta

Det finns två sorters människor, de rastlösa och de trötta.

Raden är från novellen Den store Gatsby. Kanske är det just så. Vissa har en inbyggd framåtlutning. Man är som en pansarkryssare i ständig beredskap. Andra känner sig som en dåligt pumpad fotboll. Alltför många hårda sparkar har gjort att luften gått ur. Man vill flyga, men sjunker bara ihop.

Du känner igen de rastlösa i spåren de lämnar efter sig. Många får mycket gjort. Att göra blir ett sätt att stävja besten inombords. De är produktiva, men är ofta inte helt lätta att leva tillsammans med.

De trötta kan ha varit den där stolta, starka klippan en gång. Tiden har nött ned dem, bit för bit. Du känner igen de trötta i hur de talar. Språket brinner inte. De har fler svar än frågor. Glöden saknas.

Fitzgeralds människobeskrivning är förenklad. Båda de känslorna spelar längst ute på fingertoppen av handen, för att citera Plura. Det finns mellanting. De rastlösa behöver lugna sinnet, de trötta söker något som kan tända visionsbränslet igen. Vad stannar upp tiden för dig? Kanske börja nysta där.

Jag kan vara rastlös. Jag ser det som en tillgång, men som alla tillgångar behöver den omvårdnad. Påsken används därför till att hålla de inre varghundarna i schack. Lära sig att inte bara springa.

Är du trött vill jag säga att du inte är ensam. Det är inte lätt att vara människa och du är inte osårbar. Du behöver inte orka allting. Däremot finns det en vår för alla. Du kommer tillbaka. Startgnistan kan vara en tanke bort. Ett påsklov senare och en ny projektidé har fötts. Ny energi kan vara just så nära.

Olof Röhlander

Mästerliga misstag

Alla gör vi misstag. En del ångrar vi gruvligt, andra blir nyttiga lärdomar. Du kommer att fortsätta göra flera misstag, jag likaså. Det ingår i livet. Om det nu är så, kan vi lära oss att göra dem mästerliga?

Hur troligt är det att du skulle känna till kyrktornet i Pisa om det inte var för att det lutade? Det var givetvis ett misstag från början, inget som gjordes avsiktligt. Lutningen blev dock själva succén!

Jackson Pollock råkade stänka färg från sin pensel ned på målarduken. Dropptekniken var född.

Uppfinnaren Spencer Silver ville skapa ett superlim, men fick bara till ett lim som med lätthet gick att få bort. Resultatet av det misslyckade försöket blev ett lim som lade grunden till Post-It lappen.

Vid ett tillfälle hade Alexander Fleming av misstag råkat få in mögel i en av sina bakterieodlingar. Det blev starten till upptäckten av penicilllinet. Miljoner liv har sedan dess räddats tack vare det misstaget.

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. 

Den meningen ur Tomas Tranströmmers dikt Gläntan passar väl in på dagens ämne, tycker jag.

Visst finns det misstag som inte går att sätta in på det här kontot. Saker man skulle vilja haft ogjorda. Men går något snett idag, förbanna inte bara situationen, eller dig själv, utan ställ även frågan:
Är det här bara negativt? Hur kan jag vända det här till något konstruktivt?

Någon sa en gång att fel tåg tar dig ibland till rätt station. Misstag kan också leda oss till något bättre.