Olof Röhlander

Konsten att göra det enkla

Jag ringde pappa och han lät glad. Jag frågade hur han mådde och allt kändes bättre. Jag rullade sakta in i Paris och såg Eiffeltornet på väg mot hotellet. Operationen hade gått bra och det hördes.

Femton år innan det här samtalet hade nästan samma scenario utspelat sig. Skillnaden var att jag inte var i Paris och att jag inte hade ringt. Det blev en bitter läxa, den att allt som är enkelt att göra är ännu enklare att inte göra. Nu var vi vänner igen och jag kommer aldrig mer göra om det misstaget.

Europa röstade igår. Många lät bli att använda sin valsedel. Det var en enkel uppgift att göra, men ännu enklare att inte göra. Kanske hade vissa en bra anledning, men de flestas är nog lika tafatt som min var för femton år sedan. Jag hade inte haft tid och jag hade inte tänkt på vad små saker gör.

Jag skriver den här veckans brev med budskapet att använda min svidande lärdom till något bra.

Från och med nu, låt oss göra det enkla även om det är ännu enklare att låta bli. Det kan handla om ett samtal, en röstsedel men också att säga det där fina du tänkt säga men som lagts på framtiden.

Jag hade turen att i viss mån kunna laga det förflutna. Jag fick en chans till. Det är inte säkert att du får det, så istället för att vakna ångerfull imorgon, gå och lägg dig belåten för att du gjorde det enkla.

Olof Röhlander

Vem är någon annan?

Jag skulle lämna gymets lokaler när han plötsligt stod där. En skäggig, sliten man i bara raggsockar, hållandes en platspåse, försökte tränga sig in när två färdigtränade killar öppnade dörren.

Mannen stoppades av de två killarna, som ville veta mer om denne besynnerlige man som inte verkade höra hemma på gymet. Inget stämde överens med det. Han liknade mer en uteliggare.

När mannen stötte på patrull vände han snabbt, fortfarande med blicken i backen, och började gå längs med trottoaren som om att han hade ett viktigt ärende. Påsen i handen, inga skor. Killarna skulle åt samma håll och jag följde det hela på avstånd. Mannen låtsades gå in i en portuppgång men kom snabbt ut igen när killarna hade passerat. Allt gick så snabbt och jag såg det bara på distans, men för mig var det uppenbart att det var en man utan hem som försökt smita in för att kunna duscha.

Innan du hävdar att man borde släppt in honom vill jag säga vad jag ännu hellre sett. Jag hade önskat att någon av dem hade erbjudit mannen sin egna lägenhet för att få tvätta av sig, en bit mat, en pratstund och lite pengar. Problemet är att vi så ofta hoppas att någon annan ska hjälpa till.

Jag hade själv just kommit hem från en helg som sannolikt varit raka motsatsen till det som den här mannen hade upplevt. Inga skor. En plastpåse. Försöker få sig en dusch. Det blev sådana kontraster.

Jag såg i honom hur förnedrande det var. Hur han låtsades bo i den där uppgången. Försökte spela medlem. Det gjorde mig tårögd. Var du än ska idag, vad som än står på schemat, sätt det i relation till mannen i sockorna. Var någon annan idag och så påminner vi oss själva om hur lyckligt lottade vi är.

Olof Röhlander

Tankar om tanken

Låt säga att någon skulle fråga dig idag hur du mår, vad skulle du svara då?

Om du svarar ‘Bra’ eller ‘Fantastiskt’, då undrar jag: varför då?
Om du svarar ‘Inte så bra’, då frågar jag: varför inte?

Det intressanta med ditt svar på frågan är huruvida du lägger orsaken till ditt mående inom dig själv eller på yttre faktorer. Det känns ganska givet att mående beror på både och, men var lägger du tonvikten? En person som finner sitt välmående inifrån och ut svarar ofta något i stil med:

”Jag mår bra eftersom jag ständigt påminner mig själv om allt jag har att vara tacksam över.”

”Jag mår bra tack vare att jag lägger merparten av mitt fokus på det jag själv kan påverka.”

”Jag mår bra på grund av att jag tänker lyckliga tankar och mer på det som faktiskt fungerar.”

Med det sagt är det inget som säger att man inte ”får” må dåligt, eller att man ska behöva ljuga för sig själv, eller att yttre sammanhang är oviktiga. Jag bara ber dig att fundera ur vilken källa du tror att välmående huvudsakligen springer. Vad styr egentligen en människas mående? Tanke ger känsla.

Det optimala är när allt fungerar, såväl yttre- som inre byggstenar. Samtidigt vet vi allihopa att om du inte mår bra inombords spelar perfekta förutsättningar ingen roll. Tvärtom, när du mår fint kan du hantera när allt inte går optimalt. Dina tankar är inte allt, men du bör nog inte underskatta dem heller.

Min slutsats här blir att det inte är särskilt egoistiskt att försöka må bra idag. Det slutar inte där, men det är en bra start. Vad får dig att må bra? Vilka tankar bidrar och vilka omständigheter hjälper till?

Olof Röhlander

Om du har tur

Jag har börjat skriva på en fjärde bok. Det blir en bra bok, vilket är svårt för varje författare att säga.

Har du tur skriver boken sig självt. Har du ännu mer tur får du genomlida tvivel, prestationsångest och skrivkramp. Har du både njutit och lidit kommer du ut på andra sidan som en förändrad människa.

Min första bok var i princip omarbetad och färdigskriven när beskedet från förlaget kom. Det är en sak att bli ratad, en helt annan att först bli accepterad och därefter ratad. Det hade gått lätt så långt och plötsligt blev allt svårt. Nu tog det över ett år att komma tillbaka, men när jag gjorde det var det en annan författare vid rodret. Det låter krystat, men det var tack vare det beskedet jag lärde mig vad det innebar att genomgå en skrivprocess. Jag var inte tacksam för det samtalet då. Det kom senare.

Nu är det bok nummer fyra och jag vill givetvis, som alla andra, hamna i långa perioder av lättsamt skrivande. Jag vill inte bli ratad igen. Samtidigt är jag erfaren nog att veta att oro är en viktig del av genomförandet. Nietzsche önskade alla sina vänner lycka, men inte genom att unna dem en lätt resa.

Jag vet inte om du skriver, men oavsett hoppas jag att min poäng går fram. Det spelar ingen roll vad du gör idag. Du kanske har ett av vårens tuffaste beslut framför dig. Eller så ser allt ljust ut just nu. Lär dig njuta när det går bra och lär dig också uppskatta när det tar emot. Ingenting som är värt något kommer till dig enkelt. Såvida du inte är talangen utöver det vanliga blir det till att värka fram resultaten igen. Du kommer att uppskatta den du blev på vägen mer än den som fick allt till skänks.

För tio år sedan föresvävade inte tanken på att skriva en bok. Nu är jag på min fjärde. Jag besitter ingen extraordinär språkbegåvning. Intresset vaknade sent. Jag ligger antagligen rätt hopplöst efter. Jag har lärt mig att tycka att det inte är så dumt, att jag hade tur som fick lära mig att kämpa. Har du?