Urban Nilsson

Superhjältarnas superhjälte

När jag var liten fanns ingen dator i hemmet och inte heller detta enorma utbud på TV som finns idag. Ville man ha spänning fick man vända sig till seriernas värld. Där fanns superhjältar som stålmannen, läderlappen (batman), gröna lyktan, fantomen med flera.

Det var dom som hjälpte till när vanligt hyggligt folk råkade ut för brott och när Polisen och samhället inte förmådde förhindra brotten. Man kan väl säga att dom stod för ett slags privat kriminalpolitiskt initiativ.

I dagens samhälle får människan själv stå för de kriminalpolitiska initiativen genom att skydda sig själv och sina ägodelar. Man skaffar säkerhetsdörrar, larm, stängsel och galler. Man litar inte på att samhällets funktioner kan hjälpa till att förhindra brott helt enkelt.

När de flesta i debatten kring detta tystnar. Ja då kliver han fram ensam ”superhjältarnas superhjälte” Leif GW Persson. Man må älska eller hata honom, men väldigt få kan nog påstå att han har fel i sak. Min hjälte är han i alla fall. Vem behöver dom andra?